DEL 1 / 7

Alzheimers sjukdom

Står för upp till 70 % av alla progressiva minnessjukdomar

Två sjukdomsformer, varav den vanligare debuterar i hög ålder

En sällsyntare sjukdomsform som debuterar tidigt och är ärftlig

Fortsätt läsa nedan

Den vanligaste progressiva minnessjukdomen

Alzheimers sjukdoms utbredning beskrivs väl av att upp till 70 % av alla personer med progressiv minnessjukdom har Alzheimers sjukdom. Alzheimers sjukdom delas in i två former: en sällsynt ärftlig form med tidig debut samt en vanligare form som konstateras i hög ålder. Sjukdomen är något vanligare hos kvinnor än hos män.

Börjar i tinninglobernas inre delar

Den bakomliggande orsaken till Alzheimers sjukdom är inte känd. Mikroskopiska förändringar i hjärnan, såsom ansamling av amyloid, leder till skador på nervbanor och hjärnceller. Skadan börjar i tinninglobernas inre delar, särskilt i hippocampusområdet, och sprider sig senare till hjärnbarken. I takt med att sjukdomen framskrider minskar även hjärnans volym och totalvikt. Man uppskattar att hjärnförändringarna börjar utvecklas redan 20–30 år innan de första symtomen visar sig.

Förekomsten ökar med åldern

Förekomsten av Alzheimers sjukdom ökar med åldern och majoriteten av de insjuknade är över 65 år. Av alla finländare över 85 år har 15–20 % insjuknat i Alzheimers sjukdom. Alzheimers sjukdom kan även förekomma tillsammans med andra typer av minnessjukdomar.

Minnet är det mest försvagade området inom informationsbearbetning

Alzheimers sjukdom börjar ofta med minnessymtom och minnet är under hela sjukdomsförloppet det mest försvagade området inom informationsbearbetning. Särskilt närminnet och förmågan att lära sig nya saker försvagas. Det kan vara svårt för den insjuknade att minnas nyligen inträffade händelser och samtal eller att lära sig använda nya hushållsapparater. Det blir svårt att följa tv-serier om händelserna inte stannar i minnet. Gamla färdigheter och livshändelser bevaras i minnet längre än nya.

Typiska symtom vid Alzheimers sjukdom är även svårigheter med visuell perception, det vill säga hjärnans förmåga att tolka det ögonen ser. Därför blir det svårare att känna igen personer eller föremål samt att röra sig i omgivningen. Symtombilden inkluderar även försämrad organisationsförmåga samt svårigheter med att planera, påbörja och genomföra sysslor. Svårigheter kan även uppstå med kommunikation och koncentration samt tidsuppfattning. Ofta ingår även ångest och depressivitet i symtombilden.

I takt med att sjukdomen framskrider kan störningar i sömn-vakenrytmen, rastlöshet, förvirringstillstånd, hallucinationer och vanföreställningar uppstå. Paranoia kan även vara ett av Alzheimers sjukdoms första symtom och den insjuknade kan till exempel misstänka stölder. Den insjuknade kan gå ner i vikt trots mångsidig kost och sjukdomsinsikten kan försvinna. Kroppen blir ofta stel och det blir svårare att röra sig. I slutskedet behöver personen som lever med minnessjukdom ofta hjälp med nästan alla dagliga aktiviteter, såsom att äta, klä sig och tvätta sig. I allra sista skedet förlorar personen gång- och talförmågan.

Aktuell forskning

Behandlingen av Alzheimers sjukdom har genomgått en betydande vändning. Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA godkände i april 2025 lekanemab (Leqembi), den första antikroppsläkemedlet som riktar sig mot amyloidplack. Läkemedlet är avsett för personer med Alzheimers sjukdom i tidigt skede och det bromsar den kognitiva försämringens framskridande, även om fördelarna ännu är måttliga. Det handlar dock om det första läkemedlet som påverkar själva sjukdomsprocessen och inte enbart symtomen.

Även diagnostiken har gjort framsteg. Biomarkören p-tau217, som kan mätas genom ett blodprov, identifierar Alzheimers sjukdom med 85–91 procents noggrannhet, vilket i framtiden kan minska behovet av dyr PET-undersökning eller ryggvätskeprov för att bekräfta en tidig diagnos.

Försämring av episodiskt minne är ett av de mest centrala symtomen vid Alzheimers sjukdom

Med episodiskt minne avses förmågan att lagra och återkalla händelser som rör det egna livet. Erfarenheter som lagras i episodiskt minne struktureras efter tid och plats. Det innebär att personen minns när och var något har hänt. Även tankar och känslor kopplade till händelserna lagras i det episodiska minnet. Till det episodiska minnets egenskaper hör även förmågan att koppla samman händelser med varandra.

Alzheimer smög sig på obemärkt

De flesta av Helvis vänner hade redan dött och hon levde sin vardag ensam. Släktingarna bodde på andra sidan Finland. De hade regelbunden telefonkontakt, men träffades bara sällan. Helvi hade bott i samma höghus i årtionden och hade ytligt bekantat sig med några grannar. Helvi hade inga grundsjukdomar, så hon hade inga regelbundna kontakter med hälsovården.

Helvis minnessjukdom hann framskrida utan att någon märkte det. När hon talade med sina släktingar i telefon ville Helvi ge ett intryck av att hon klarade sig. Hon berättade att det var solsken på orten och att allt var bra. Från närbutiken hämtade hon mjölk och dagliga matvaror samt hälsade på grannarna när hon såg dem.

Så småningom började Helvis dagar allt mer likna varandra. Helvi tappade sin tidsuppfattning och drog sig tillbaka. Hon märkte inte själv den förändring som skedde steg för steg. På sommaren körde släktingarna för att besöka Helvi och blev förskräckta över det de såg.

Helvi hade gått ner i vikt. Hennes hem var rörigt och ostädat. Kylskåpet var fullt av mjölk i olika åldrar och mögelmat. På köksbordet låg en hög med post som Helvi inte ens hade öppnat. Boendekostnaderna hade Helvi på autogiro, men andra räkningar var obetalda sedan flera månader. I kuverten hittades påminnelser och kontaktförsök från inkassoföretag. Helvi var mest förbryllad över räkningshögen.

Släktingarna bestämde sig för att stanna hos Helvi några dagar och bokade en läkartid åt henne. Vid undersökningarna konstaterades medelsvår Alzheimers sjukdom. En intressebevakare ansöktes för att hjälpa Helvi med ekonomiska ärenden. Hemvårdens personal inledde regelbundna besök hos Helvi och hon började äta regelbundet igen. Släktingarna ringde ofta till Helvi och besökte henne några gånger om året.

Helvi fick bo kvar hemma i flera år till. Som omväxling ordnades månatliga intervallperioder på ett vårdhem. Då upplevde Helvi att hon var på semesterresa och berättade entusiastiskt om sina äventyr för släktingarna.

~Helvi, 80 år