Att verka som närståendevårdare är viktigt och givande, men ofta också bindande samt psykiskt och fysiskt tungt. På grund av den ångest, osäkerhet och rädsla för att bli övergiven som sjukdomen orsakar kan den insjuknade ständigt följa efter den närstående, och på grund av närminnessvårigheter upprepat ställa samma frågor. Många minnessjuka får också störningar i sömn-vakenrytmen, vilket naturligtvis försvårar även den närståendes sömn. Andra saker som belastar den närståendes liv är bland annat att det egna livet krymper, brist på egen tid, ständiga bekymmer, livets oförutsägbarhet samt tunga känsloupplevelser, som sorg och att behöva släppa taget.